Besvär i bakfot och fotled
HÄLSENESMÄRTA
En smärta i hälsenan kan bero på en lokal skada (Tendinos) eller en mer generell störning ex på grund av smärtor i infästningen i hälbenet (Akillesinsertalgi). Detta problem leder ofta till påverkan långt upp i hälsenan med svullnad och emellanåt förkalkningar i senan. Vid det förstnämnda tillståndet används ofta en konservativ behandling med sjukgymnastik (Eccentrisk träning) i första hand. Vid det senare tillståndet kan dekompression av seninfästningen alternativt en vinkling av hälbenet (Keck and Kelly) komma i fråga, ensamt eller i kombination med varandra. Eccentrisk träning fungerar inte vid smärta i seninfästningen, däremot kan klackförhöjning prövas.
HÄLSMÄRTA
Många patienter har smärtor under hälen, dels från hälkudden, dels från den stora bindvävsplattans infästning i framkanten på hälbenet (plantarfasciit). Diagnosen ställs vid undersökning och behandlingen strävar snarare att ta ner symptomen än att bota tillståndet. Tillståndet är för de allra flesta självläkande, och får ses som en överbelastningsskada som uppträder mitt i livet när fötterna inte klarar individens krav. Kirurgi kan riktas mot det mjuka valvet, eller den oftast korta vadmuskulaturen, om inte stretching av m gastrocnemius har effekt.
ÖVRIG BAKFOTSSMÄRTA
I området finns besvär från fotleden och språngbenslederna. De sistnämnda kan ge mycket besvär, dels efter genomgånget tidigare våld som kraftig stukning eller fall, men också som rester efter medfödda störningar såsom sammanväxningar mellan benen (Coalitio), Dessa förkommer hos 1 % av alla individer och upptäcks ofta först i vuxen ålder.
Röntgenundersökningarna kan vara förrädiskt normala, och ibland användes MRT (magnetkamera) eller CT/DT (datortomografi) i diagnostiken för att söka utröna var felet sitter. Tidvis kan problemen vara av sådan art att enda lösningen är kirurgi, antingen genom att man löser de sammanväxta benen från varandra men ibland även med steloperation (Subtalär artrodes ev i kombination med talonaviculärledsartrodes) trots ”normala” undersökningar.
I detta område finns även störningar ex de yttre fotledssenorna (Peroneus longus och brevis) efter genomgångna stukningar, eller snedställda kupfötter (Cavusfötter). Dessa tillstånd kräver oftast inte enbart försök till att laga skador i senor, utan förutsättningarna måste ändras, ex förflyttning av hälben, ändring av sensträckning etc.
Cavu varus fötter är inte sällan orsakad av neurologiska skäl, ex CMT (Charcot-Marie-Tooh), men även andra neurologiska tillstånd kan skapa dessa felställningar. Senorna på utsidan (ex peroneus brevis) är ofta extra svaga, medan den inre bakfotssenan (tibialis posterior) och hälsenan kan dominera. Tillståndet kan även vrida fotleden ur led så att den glappar. Om man kommer sent för att få hjälp, kan kirurgin bli mycket stor med sen- och beningrepp, inte sällan med steloperationer.
I de inre fotledssenorna märks framförallt störning i tibialis posterior senan, en sena som av tidens tand och mjukt fotvalv kan skadas ledande till värk och svullnad av senan på insidan av foten. Vid en uttöjning av senan belastas småningom ledband i foten så att en smärtsam utveckling av plattfothet uppkommer, ofta ledande till smärtor och svullnad vid yttre fotknölen. Detta är vanligast hos kvinnor i övre medelåldern. En kirurgisk rekonstruktion innebär ett omfattande ingrepp med hälbensförflyttning (Koutsogianni / Z-osteotomi), senförflyttning (FDL-transfer), och förlängning av senspegeln till vadmuskulaturen (Strayer). Många gånger krävs en steloperation av 1:a strålbenet i mellanfotsnivå alternativt en förlängning/vinkling av fotlyftarbenet (Cuneiforme mediale – op enl Cotton) för att stabilisera det mjuka fotvalvet.
