Fotkirurgisk Rehabilitering

– rehabilitering efter skador och kirurgi av tibialis posterior, och svaghet/ dysfunktion av tibialis posterior.

Tbialis posterior senan används i frånskjutet och variserar bakfoten vilket positionerar hälen medialt och förenklar för hälsenan att lyfta foten/ hälen.

Besvär pga överbelastning och skador på senan kommer oftast hos kvinnor i övre medelåldern. Dessa personer är inte alltid optimala för träning, pga tidigare inaktivitet, svaghet i strukturer, övervikt och ledlaxitet vilket försvårar träning.

Vid smärtor/skador på TP kommer foten att kränga ner i valgus , och ibland finns krängningen sedan tidigare, och TP ger upp och skadas. Begreppen Tibialis Posterior Dysfunktion (TPD) och Förvärvad plattfot eller Engelskans Aquired Flatfoot Deformity (AFD) används ofta synonymt. Detta är dock inte biomekaniskt rätt då TPD är en störning/skada/inflammation i sena och senskida till Tibialis Posterior (TP). AFD är effekten av insufficienta strukturer medialt där foten hamnat i en plattfothet, ibland med intakt TP utan skada. En rotation har då skett i den talonaviculära leden som kan beskrivas som en lateral peritalär luxation.

Ofta är sjukgymnaster den första vårdkontakt patienterna har. Därför är det ytterst viktigt att identifiera denna grupp så att de snabbt kan få en diagnos hos ortoped. Tyvärr är det vanligt att patienten söker vård först när felställningar har inträtt.

Patienten beskriver smärta och svullnad på insidan av bakfoten nedanför mediala malleolen och framåt. Ibland känner de att fotens form ändrats och blivit planare och krängt ner upplevs instabil. När om detta är patientens enda upplevda besvär är det lätt att missa den rätta diagnosen.

Vid inspektion bakifrån brukar man kunna se att calcaneus står i valgus samt ” Too many toes sign”, dvs framfoten kränger kraftigt i abduction som ett resultat av att mellanfoten kränger medialt, den laterala pelaren ses förkortad. och framfoten syns mer lateralt bakom underbenet, alltså, fler småtår är synliga på lateralsidan om underbenet när man står rakt bakom patienten.

Bild 20

Mät och titta på Naviculares rörelse i transversalplanet och sagitalplanet, dvs ”navicular drift” resp ”navicular drop” (bild 20).

Foten undersöks först i neutralläge (neutral calcaneal stand position), därefter i patientens naturliga stående (neutral relaxed position) där man undersöker vad som händer med naviculare i de olika positionerna. Att få klart för sig hur naviculare rör sig är bland annat viktigt när en fotbädd skall utformas, om det är drift eller drop som dominerar. Det är om möjligt viktigt att bilda sig en uppfattning vilken struktur som förhindrar/ kompenserar för överpronation. Är det plantarfascian, mediala ligament, tibialis posterior eller ben/leder?

Ett annat test är ”supinationsmotståndstest”, där pat står i sitt naturliga avslappnade stående. Vid en överpronerad fot bör STJ (subtalära axeln) ligga medialiserad. Man söker lyfta det mediala valvet via naviculare (skapa NCPS, neutral calcaneal stand position). Stort motstånd skulle indikera medialställd STJ och överpronation.