Fotkirurgisk Rehabilitering

Att undersöka viktiga ledbandsskador tidigt är viktigt. Dessa är de mediala ledbanden (ofta TibSpring och TCL) samt de laterala inkluderande CFL (calcaneo fibulära ligamentet) och FTA (fibulo talare anterius.
Ledbandskador ger ibland besvär längre fram i livet och behöver då opereras. Ibland påverkar ledbandsskador fotleden som skadas på sikt, detta gäller framför allt efter skador på insidan av fotleden (de mediala ledbanden).

Undersökning av ledbanden på utsidan
CFL Den bästa undersökningsmetoden är när man sitter framför patienten, för upp foten i plantegrad position (rät vinkel i förhållande till underbenet), och provocerar bakfoten i varus. Att undersöka CFL kräver 90 grader i fotleden, då ledbandet spänns upp i denna vinkeln.

-Undersökning av vänster fot. Foten i 90 grader. Håll upp foten med höger hand, två fingrar på hälbenets utsida med vilka bakfoten krängs i varus, samtidigt som man håller emot med vänster hand på underbenet. Det skall vara ett distinkt stopp.

Draglåda på utsidan undersöker om FTA ledbandet är skadat. Jämför med den andra foten.

Specifika test för mediala ligament
Man kan på motsvarande sätt undersöka mediala ligament mellan tibia och calcaneus, här förväntas ingen rörelse alls.

Håll bakfoten/hälen bakifrån med höger hand, där hålen hålls mellan tumme och pekfinger. Vänsterhanden för upp foten till 90 grader samtidigt som man valgiserar i bakfoten. Ingen rörelse alls förväntas – distinkt stopp.

I denna grupp finns ofta de ”oförklarliga” laterala fotledsartroser som uppkommer senare i livet, samt även de subtalära besvären som leder till instabilitet mellan hälben och språngben. Om artrosen i fotled eller subtalärt går att hindra, är kanske osäkert, men då man även vid artroser kan få en symptomlindring vid lig-plastik, så kanske också utvecklingen kan påverkas.

Draglåda på insidan är svårt att undersöka, och talar då för att TCL och TibSpring är skadade, hälbenet glider då framåt.

Undersökning av Springligamentet (calcaneo-naviculära ligamentet).
Undersökningen kräver erfarenhet. Detta skada är inte helt vanligt, men desto viktigare att återfinna, då ledbandet ibland går sönder vid pronationsvåld. Inte sällan finner man en töjning. Denna töjning är mer eller mindre regel hos förvärvade plattfötter, och här kan man få den känsla, som man kan överföra till akuta skador hos yngre individer.

Håll bakfoten i normalläge, håll den fast (vänster hand vid höger fot). Finn röreslomfånget i talu-naviculär leden i respektive fot. Distinkt stopp i friskt ligament, och ofta en påtaglig skillnad i hur mycket foten kan föras lateralt.

Ligamentskador medialt som missas, leder ofta till smärttillstånd, krängande fot, som sakta töjs, sjunker och på sikt leder till skador på leder/senor etc. Att sätta denna grupp i tidig mobilisering är ej av godo, då andra strukturer kommer att skadas över tid.

Utredning med MRT, är vid CFL skador sällan av värde, missas ofta. Mediala ledbandsskador kan i den akuta fasen ibland diagnosticeras, men missas ofta. Klinisk undersökning viktigare än maskinerna. Alltså viktigt att få in undersökningsteknik som fungerar. För övrigt är oftare ultraljud viktigare, men kräver någon som är rutinerad. Viktigt att veta är att MRT inte alltid bedöms rätt, märks när man tvekar på svaret och skickar fråga om komplettering, då man får en annan bedömning.

Skada på peroneussenorna kan bedömas lättast genom att provocera i aktivitet. Viktigt att veta är att skademekanismen troligen bygger på att Peroneus longus spräcker Peroneus brevis, speciellt om den är av den platta ”utmanglade” typen.

Eversion mot motstånd ger smärtor om Peroneus Brevis är skadad, om ej smärtor behöver man kan man fria senorna som är ytterst smärtkänsliga. Plantarflexion av MTP1 med handen som motstånd, inger misstanke om skada på Peroneus longus, speciellt om detta gör ont lateralt.